/   informisi.gq   / sv  

2019-10-21 10:27:05

”Moppupproret”

Text och regi: Anna Vnuk. 

Scenografi/kostym: Jenny Kronberg. 

Musik: Marit Bergman. 

Mask: Susanna Rafstedt. 

Ljus: Maria Ros. 

I rollerna: Astrid Kakuli, Rebecca Kaneld, Danile Nyström, Simon Rodriguez, Per Öhagen. Scen: Kulturhuset Stadsteatern i Skärholmen. 

Från 13 år. 

Speltid: 75 min.

Visa mer

Koreografen och regissören Anna Vnuks teatertankar kring skolan ger mig klåda. Det kliar vid mötet med lärarklichéerna i kollegierummet. Det kliar inför samtalen som pågår över ”alla lärares favoritdryck kaffe”. Och jag måste riva mig lite vid insikten om att detta – mitt i komiken – ändå är en realistisk bild av skolans värld som den kan te sig i dag, och som den också tedde sig igår och i förrgår. 

För det är ingen tvekan om att Anna Vnuk vet vad hon snackar om när hon visar upp hur hyperallergiska och småtöntiga språkläraren (Rebecca Kaneld) lipar sig igenom varje komplikation. Eller att Per Öhagens rektor sällan har mer begåvade reaktioner att komma med än ett ”woow!”. Och att bildläraren (Astrid Kakuli) skyddar sig bak en cool attityd när hon gör sin klassrumsperformance kring ”konst som aktivism”. 

Gympaläraren (Simon Rodriguez) och tvärviggen Daniel Nyström neutraliserar det allt nervösare kollegiet då eleverna ockuperar rektorns garageuppfart och kräver bättre villkor för skolans sjukt underbetalda städare. Ett moppuppror till Marit Bergmans komplexa musik. Plus en flerstämmig kampsång som skickas via länk till de stressade lärarna och till rektorn som pustar ut sitt bekanta ”woow”. Jo det kan en säga.

Spelet är underhållande. Imponerande också att den dryga timmen rymmer så många teman utan att det blir hackmat: kommunal upphandlingsförlamning, innehållslöst ordrika offentliga uttalanden, utnyttjandet av papperslösa, skolans hierarki, liksom längtan och obotlig ensamhet. Bland annat. 

Men ändå, Anna Vnuk som är fena på att låta kroppar berätta betydligt mer än vad dialoger förmår uttrycka, som kan hetta upp de mest prosaiska sammanhang med en hudnära puls, varför så mycket snack och så liten verkstad? Mitt i allt känns detta ändå märkligt ofysiskt. 

Läs mer scenrecensioner här 


dn.se
anna vnuks ofysiskt moppupproret till vnuk skolans markligt https rebecca woow musik


User comments